Förstorade halsmandlar hos barn

Halsmandlarna är två körtlar som sitter på var sin sida av svalget i höjd med den bakre delen av tungan. De är en del av kroppens immunförsvar som skyddar mot infektioner.

Halsmandlarna är större hos barn än hos vuxna. De krymper sedan gradvis under tonåren. Halsmandlarna kan bli så stora att barnet får besvär av dem. Det kallas för att ha förstorade halsmandlar. Att få problem av förstorade halsmandlar är vanligast mellan två och fem års ålder.

Det finns ingen etablerad förklaring till varför barn får förstorade halsmandlar. 

Halsmandlarna kallas också för tonsiller.  

De flesta barn får inga besvär även om halsmandlarna ser mycket stora ut. Men en del barn kan få svårare än vanligt att andas. Ibland kan även talet påverkas av förstorade halsmandlar. Då låter det tjockt och grötigt när barnet pratar.

Barnet kan också få problem med sömnen och kan till exempel snarka, ha andningsuppehåll och sova oroligt. Andningsuppehållen kan leda till  att barnet blir trött på dagen eller blir överaktivt. Dålig nattsömn kan också göra att barnet kissar på sig på natten.

Hos en del kan svalget bli så trångt att barnet får svårt att svälja och bara kan äta finfördelad eller mosad mat i mycket små tuggor.

Kontakta en barnavårdscentral eller en vårdcentral om barnet har problem att äta, har andningsuppehåll, snarkar eller har andra sömnproblem.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Vid undersökningen ser läkaren efter i barnets mun för att se hur stora halsmandlarna är. Om halsmandlarna är stora får ni en remiss till en öron-näsa-halsläkare. Där undersöks även utrymmet bakom näsan för att se om körteln bakom näsan är svullen eftersom det kan ge liknande symtom som förstorade halsmandlar. Läkaren undersöker samtidigt bakre delen av tungan och nedre delen av svalget för att se om det är trångt där.

Undersökningen görs med hjälp av en smal, böjbar slang som kallas fiberendoskop.

Ibland görs också en sömnregistrering för att ta reda på frekvensen av andningsuppehållen och hur långa de är.  

Hela eller en del av halsmandlarna kan opereras bort om barnet har stora problem med förstorade halsmandlar. Då skapas mer utrymme i svalget. De flesta barn blir då av med sina problem.

Läs mer om hur en operation av halsmandlarna går till här.

Det är vanligt att barnet har förstorade halsmandlar i kombination med en förstorad körtel bakom näsan. Om barnet har en förstorad körtel bakom näsan tas även den bort.

Läs mer om operation av körteln bakom näsan här.