Livet efter behandling

Idag får 23 kvinnor i Sverige höra att de har bröstcancer. Resten kan gå snabbt, från kaos till kraftansamling vidare till behandling och allt vad det innebär. Ofta hinner den drabbade och de anhöriga inte bearbeta det som händer innan det har hänt. Reaktionen kan komma efteråt, och den kan komma att påverka allt. Att vara färdigbehandlad innebär långt ifrån att vara färdig. Hur går man vidare efter en cancerbehandling?

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen för kvinnor och incidensen har stadigt varit ökande. Idag drabbas var åttonde kvinna av bröstcancer, vilket innebär att nästan alla känner någon eller har en nära anhörig som är drabbad. Det faktum att man efter behandling av bröstcancer inte friskförklaras, utan måste lära sig att leva med risken för återfall resten av sitt liv, är en bidragande orsak till att många aldrig riktigt blir sig själva igen efteråt. Rädslan för återfall och minnena av den tuffa behandling man gått igenom kan påverka en för alltid.

BRO – Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, som bland annat genom Rosa bandet uppmärksammar och samlar in pengar till forskning om bröstcancer, ser som sin främsta uppgift att främja och tillvarata bröstcancerbehandlades intressen kring behandling, vård och just – rehabilitering.

Vikten av att prata

Inom bröstcancerföreningarna finns mängder med aktiviteter för att komma i form igen såväl fysiskt som psykiskt. Det är viktigt med kontakt med andra och att man kan få tala ut med någon, om det man känner.

– En cancerpatient är inte psykiskt sjuk men har drabbats av en svår livskris. Det tar tid att lära sig att leva med den ovisshet man känner och den rädsla som finns för att sjukdomen ska komma tillbaka, säger Maria Wiklund Karlsson, ordförande i Bröstcancerföreningen Amazona, Stockholm. Man blir inte riktigt samma person som man var innan sjukdomen. Man lär sig att uppskatta livet mer och lär sig att leva mer i nuet, menar hon.

Man kan behöva psykisk rehabilitering, lära sig att hantera tankar och rädslor kring cancern och för ett eventuellt återfall. Det kan också finnas behov av rehab tillsammans med partner för att komma tillbaka till ett fungerande samliv. Via sjukvården kan man få remiss till en kurator eller psykolog eller ringa sin kirurgmottagning och tala med kontaktsjuksköterskan om man har specifika frågor.

– Men det bästa stödet får man i de lokala bröstcancerföreningarna, menar Rose-Marie Fredrikson, ordförande i Bröstcancerföreningen Johanna Göteborg. Där kan man tala om vad man gått igenom och upplevt, alla förstår att man inte bara är glad och tacksam att man är cancerfri. Det finns förståelse för biverkningar och alla tankar man har.

Vikten av fysisk återhämtning

Fysisk aktivitet bevisas gång på gång vara positivt, inte bara för att förebygga cancer, utan också för att underlätta under behandling samt för återhämtningen efteråt. Fysisk aktivitet efter avslutad behandling kan förbättra livskvaliteten, minska trötthet och till och med minska risken för återfall.

Det allmänna rådet är att lyssna på sin kropp och ta träningen i sin egen takt. Hur snabbt man kan komma igång med fysisk aktivitet är beroende av flera saker som hur mycket man motionerade innan man blev sjuk och vilka biverkningar man drabbats av.

  • Ta hjälp av en sjukgymnast för att anpassa träningen utifrån det du tycker är roligt och de problem du upplever.
  • Sätt upp realistiska mål.
  • Försök att väva in motionen i din vardag. Att röja i trädgården, leka med barn eller barnbarn och promenera med hunden är också fysisk aktivitet.
  • Det är aldrig för sent att börja och kom ihåg att även lite rörelse är bättre än ingen!

Den fysiska återhämtningen handlar dock om mer än om rörelse. För många innebär tiden efter behandling att lära känna en ny kropp, med nya förutsättningar. För de som fått cellgifter kan chocken över att ha blivit skallig behöva bearbetas, liksom avsaknaden av ett bröst eller acceptansen av det stora ärret som lämnats kvar efter att bröstvävnad opererats bort.

– Man kan behöva hjälp med att lära sig tycka om sin kropp igen, säger Rose-Marie Fredrikson, att göra bröstrekonstruktion eller hitta bra protes och BH som fungerar med alla kläder, även baddräkter.

Stöd till anhöriga

Att stå vid sidan om och uppleva någon nära drabbas av bröstcancer, är många gånger nog smärtsamt. Maktlösheten över att inte kunna göra något för att ta bort obehaget och smärtan, rädslan och oron att förlora den man älskar kan ge mat- och sömnproblem, ångest och depression. Kanske reagerar man med att bli överbeskyddande, eller med att negligera det som händer, låtsas som ingenting och får svårt att till och med prata med sin närstående.

– Man kan bli trött på att den cancerdrabbade pratar så mycket om sin sjukdom och så skäms man över att man reagerar så, menar Rose-Marie Fredrikson. Man kanske inte ens orkar leva tillsammans längre och detta är förstås mycket skamfyllt. Rädsla, oro, inte veta vad man ska säga och göra är nog signifikativt för närståendes reaktioner, fortsätter hon. Man tassar på tå för att inte störa samtidigt som den drabbade kanske just vill bli störd, efterfrågad.

Som anhörig kan man be om remiss till samtal med terapeut. En del bröstcancerföreningar har närståendestödjare, både för vuxna, unga vuxna och barngrupper där barn till cancerdrabbade kan få hjälp att bearbeta sina upplevelser i en trygg miljö.

Vi är alla unika

Hur man som cancerpatient och anhörig reagerar på beskedet, behandlingen och tiden efter är naturligtvis högst individuellt, vi är alla unika. Studier har visat att det trots allt är många kvinnor som inte upplever någon större förändring av sina liv efter avslutad behandling, även de som efter en tid till och med upplever en förhöjd livskvalitet.

Oavsett hur du reagerar, så finns ingen "rätt" eller "fel" reaktion. Vrede, sorg, förvirring, känslor av orättvisa och kanske skuld - känslor i sig är inget farligt. De kan få komma och gå. Med tiden kommer de att lägga sig. Är du drabbad, så minns detta: Du är inte ensam. Många före dig har varit i din situation, har kommit längre i sin process än du och är villiga att hjälpa dig. Men om du inte ber om hjälp, så vet de inte att du behöver den. Kom ihåg: våga be om hjälp!

 

Bröstcancerföreningarnas stödpersoner kan bli ett stöd under och efter behandlingen. Mer information om detta hittar du på www.bro.se 

Källor:

Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation – BRO
www.1177.se – Landstingens och regionernas gemensamma webbplats för råd om vård