apoteksgruppen

Ryggbedövning är den effektivaste smärtlindring man kan få under en förlossning. Den påverkar dessutom inte medvetandet. Ryggbedövningen kan göra att förlossningen drar ut på tiden och att krystreflexen försvagas men i vissa fall, om värkarbetet fungerar dåligt, kan den också underlätta.

Det finns två olika typer av ryggbedövning som används vid förlossningar, epiduralbedövning och spinalbedövning. Skillnaden mellan epidural- och spinalbedövning är hur djupt in i ryggen bedövningsmedlet sprutas. Ibland kan man få en kombination av båda metoderna.

För att man ska kunna gå och stå under förlossningen brukar bedövningsmedlet blandas med ett morfinliknande medel. Då blir dosen bedövningsmedel lägre.

Innan förlossningen brukar man diskutera med en barnmorska vilken typ av smärtlindring man vill ha. Man bör inte få ryggbedövning om man har har vissa sjukdomar som påverkar nervsystemet, en infektion i blodet eller om man blöder lättare eller längre än vad som är vanligt.

Ryggbedövning ges av en narkosläkare. Epiduralbedövningen får man genom en tunn plastslang, kateter, som träs genom en nål. Fördelen med den är att man kan fylla på bedövningsmedel under förlossningen. Spinalbedövning sprutas in direkt med en nål och går inte att fylla på men smärtan lindras fortare.

När bedövningen börjat verka känner man fortfarande förlossningsvärkarna men de gör inte alls lika ont.

Ryggbedövning som inte fylls på brukar vara i cirka två timmar.

Man kan ha klåda, svårt att kissa och en viss tyngdkänsla i benen i någon till några timmar efter förlossningen på grund av ryggbedövningen. Men hur man mår efteråt beror inte så mycket på ryggbedövningen utan har snarare att göra med hur själva förlossningen har gått.

Ryggont efter en förlossning är inte ovanligt men har sällan med ryggbedövningen att göra.