apoteksgruppen

När man har en psykos upplever man att verkligheten är förändrad, till exempel kan man känna sig förföljd eller styrd av någon eller något. Man kan höra röster som andra inte hör. Dessa symtom på psykos brukar kallas vanföreställningar, tankestörningar och hallucinationer. Ofta kan man inte avgöra vad som tillhör sjukdomssymtomen och vad som är verkligt. Andra personer kan oftast inte sätta sig in i den värld som en person med psykos upplever eftersom de inte delar dessa upplevelser. Att uppleva en psykos är ofta skrämmande och ångestfyllt, ungefär som en mardröm, både för den som är sjuk och för de närstående.

Den här texten gäller behandling av psykoser i allmänhet. Om man har de särskilda psykossjukdomarna schizofreni och manodepressiv sjukdom kan behandlingen vara annorlunda.

Om man har symtom på psykos får man ofta svårt att sova. För lite sömn kan försämra den psykiska hälsan och förvärra de symtom som man har. Sömnlösheten kan ha flera orsaker. Att höra röster, känna sig tvingad att vara vaken eller vara uppvarvad kan i sig göra att man inte kan sova.

Om man har en psykos är det mycket vanligt att man samtidigt har ångest. Ångest kan ses som en sorts alarmsignal och kan utlösas av flera orsaker, till exempel att man blir skrämd av de vanföreställningar som kan vara en del av psykosen. Ångest kan förstärka de psykotiska upplevelserna och förvärra besvären.

De grupper av läkemedel som används vid psykos är:

• Antipsykosläkemedel – minskar psykossymtomen.
• Sömnmedel – används om man har svårt att sova.
• Ångestdämpande medel – används vid behov.
• Antikolinerga medel – används i vissa fall om man får muskelbiverkningar av antipsykosläkemedel.
• Antidepressiva läkemedel – används om man är nedstämd under längre tid.

Vid behandling av psykos används en grupp läkemedel som kallas för antipsykosläkemedel, även kallade antipsykotika eller neuroleptika. Medicinerna minskar psykossymtomen men botar inte orsaken till psykosen.

Medicinerna minskar symtomen efter ett par dagar och symtomen fortsätter sedan att minska de kommande veckorna. Om man har schizofreni och manodepressiv sjukdom behöver man ofta behandling under lång tid, men vid andra psykossjukdomar kan det ibland gå bra med kortare behandlingstid.

Det finns många olika antipsykosläkemedel som alla dämpar psykossymtomen. Vilken medicin man får beror bland annat på vilka biverkningar som läkemedlet kan ge och hur känslig man är för biverkningar. Man kan diskutera med sin läkare om vilka fördelar och nackdelar som finns med de olika läkemedlen.

För att man ska få bästa nytta av behandlingen måste man få rätt dos av medicinen. För låga doser kan göra att effekten inte blir tillräckligt bra och för höga doser kan göra att man får besvärande biverkningar.

Eftersom sömnbrist kan förvärra sjukdomen brukar man få ett sömnmedel som man kan ta när man behöver det. Det brukar fungera bra, och man får oftast även ett antipsykosläkemedel samtidigt. När man mår bättre kan man sluta med sömnmedicinen.

De läkemedel som används mest vid sömnbesvär är så kallade bensodiazepinbesläktade sömnmedel. Om man använder dessa läkemedel under längre perioder finns risk för att man blir beroende.

En annan grupp läkemedel som kan användas vid sömnbesvär är så kallade antihistaminer. De är särskilt lämpliga att använda om man är orolig för att bli beroende av mediciner.

I vissa fall kan sömnbesvären vara så svåra och bero på själva psykosen så att det enda som hjälper är antipsykosmedel. Då brukar man få en sort som samtidigt gör att man blir trött.

Om man har ångest tänker man inte alltid förnuftigt och det kan försvåra behandlingen. Därför kan det vara bra att man snabbt får ångestdämpande medicin om man behöver det. Många gånger får man då ångestdämpande medicin i en högre dosering än vad man får om man lider av enbart ångest utan psykossymtom.

Om ångesten är direkt kopplad till psykosen får man oftast både ett ångestdämpande läkemedel och ett antipsykosläkemedel. När psykossymtomen avtar är det dags att börja minska på de ångestdämpande medicinerna.

Mediciner ur läkemedelsgruppen benzodiazepiner lindrar ångest snabbt och kan därför vara bra i akuta skeden av psykosen när man har svår ångest till följd av psykossymtomen. Det finns en risk för beroende om behandlingen blir längre än några veckor. Man bör därför försöka minska dosen och sluta med dessa mediciner så snart det är möjligt.

Så kallade antikolinerga läkemedel används för att lindra muskelbiverkningar, framför allt muskelstelhet, som man kan få av antipsykotiska läkemedel. Antikolinerga läkemedel kan ge besvärande biverkningar, till exempel kan man få svårt att minnas och bli torr i munnen och ögonen. Därför är det bra om man kan ta så lite som möjligt av dessa mediciner.

Om man, förutom psykossymtomen, periodvis är överdrivet upprymd eller deprimerad, brukar man regelbundet ta en så kallad stämningsstabiliserande medicin. Ofta får man medicin som innehåller litium men det finns även andra läkemedel med liknande effekt, till exempel mediciner som innehåller valproat eller lamotrigin.

För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att man har bra kontakt med läkaren och att man själv är delaktig i sin behandling så långt det är möjligt.

Ofta får man antipsykosläkemedel först efter en tids observation och utredning. Dessutom kan psykosen ibland gå över utan mediciner. Antipsykotiska läkemedel minskar risken för återfall och gör så att ett eventuellt återfall blir lindrigare.

Man får information om sjukdomen och behandlingen så att man lär sig att klara sin situation och kan slippa att bli sjuk igen. Man kan också behöva stöd, till exempel någon form av psykoterapi.

Även familjemedlemmar eller andra närstående har stor nytta av att lära sig om sjukdomen så att de vet hur de ska hantera situationen och vad de skall göra om de ser tecken på att sjukdomen börjar komma tillbaka.

Om man får en psykos görs först en utredning för att ta reda på om orsaken är någon annan sjukdom med liknande symtom, till exempel en infektion eller hormonstörning. Utredningen kan ta någon vecka.

Om utredningen visar att det är en psykossjukdom får man ofta börja med ett antipsykosläkemedel i låg dos. Om det behövs kan dosen långsamt ökas.

Om man får biverkningar som exempelvis stelhet i muskler, yrsel, muntorrhet eller nästäppa minskas dosen något så att man inte besväras av biverkningarna. Men samtidigt måste dosen vara tillräcklig för att hjälpa mot psykossymtomen. Ibland är det svårt att hitta rätt dos. Då kan det vara bra att byta till något annat läkemedel för att se om det fungerar bättre.

Om man är väldigt orolig eller aggressiv kan läkaren besluta att det är nödvändigt med medicin i sprutform, en injektion. Då ökar risken för muskelkramper och läkaren följer därför behandlingen noggrant.

Ibland visar utredningen att det är en annan sjukdom eller missbruk av alkohol eller droger som är orsaken till psykosen. Då behandlas först och främst sjukdomen eller missbruket. Ibland kan även antipsykosläkemedel behövas, men då är det mer osäkert hur bra de hjälper.

Antipsykosläkemedel är grunden för behandling av psykossymtom som hallucinationer och vanföreställningar. Det finns många olika antipsykosläkemedel, en del har funnits länge och en del är nyare.

Den största skillnaden mellan äldre och nyare läkemedel är att biverkningarna är olika. De äldre läkemedlen ger oftare muskelbiverkningar medan de nyare oftare ger viktuppgång. Det är ingen betydande skillnad i antipsykotisk effekt. Därför är ofta biverkningarna avgörande för valet av läkemedel.

Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Antipsykosläkemedel minskar eller blockerar de impulsöverföringar som sker med signalsubstansen dopamin. Då dämpas psykossymtomen, till exempel hallucinationer och vanföreställningar. 

För att man ska få bästa nytta av behandlingen måste man få rätt dos av medicinen. För låga doser kan göra att effekten inte blir tillräckligt bra och för höga doser kan göra att man får besvärande biverkningar. För det mesta kan man få en bra antipsykotisk effekt utan besvärande biverkningar. Om symtomen inte minskar efter några veckor kan dosen behöva ändras, eller så kan man behöva byta medicin.

Behandlingstiden varierar och beror bland annat på om det är en psykossjukdom eller om det är andra orsaker som ligger bakom psykossymtomen. Om man har haft psykos tidigare eller om det är första gången har också betydelse för behandlingstiden. Behandlingen kan behöva pågå i flera år för att minska risken för återfall. När behandlingen ska avslutas sänker man dosen försiktigt under några månader i samråd med läkare, för att sedan pröva om man klarar sig utan medicin.

Om man planerar att skaffa barn är det viktigt att prata med läkaren om hur man ska göra med läkemedelsbehandlingen. Generellt ska man vara försiktig med att använda mediciner under graviditeten, men fördelar och nackdelar kan se olika ut för olika personer och behandlingen måste därför anpassas till varje person. Under och strax efter en graviditet är det ökad risk för återfall i psykossjukdom på grund av den hormonella omställningen i kroppen. Oftast är det bra att ta en låg dos antipsykosläkemedel under graviditeten, förutsatt att medicinen inte har fosterskadande effekter.

Oftast kan man amma när man behandlas med antipsykosläkemedel, men även här är det viktigt att man pratar med sin läkare.

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling. Det är vanligare att man får biverkningar om man behandlas med äldre antipsykosläkemedel.

Biverkningar som ofta förekommer är besvär från musklerna, till exempel muskelstelhet, myrkrypningar, darrningar och muskelkramper. Om man får sådana besvär bör dosen minskas. Man kan även få mediciner mot biverkningarna, så kallade antikolinerga läkemedel. Om man får en hög dos antipsykotiskt läkemedel för snabbt kan man få plötsliga kramper i musklerna i ögon, svalg och hals.

Om man behandlas under en längre tid, mer än sex månader, kan man få ofrivilliga muskelrörelser, till exempel i ansiktet, så kallad tardiv dyskinesi.

Man kan även få en känsla av avskärmning och uppleva att det är trögt att tänka. Det beror oftast på att dosen är för hög. Antipsykosläkemedel i för höga doser kan försämra förmågan att lösa problem och man kan även få ett minskat intresse för sin omgivning.

När man behandlas med antipsykosläkemedel ökar ofta hormonet prolaktin i kroppen. Det kan leda till minskad sexuell lust och utsöndring från bröstkörteln. Hos kvinnor kan mensen upphöra en tid, och män kan få problem med potensen. Om man får en ökning av prolaktin kan man behöva byta till en annan medicin.

Man kan gå upp i vikt av vissa antipsykosläkemedel. Det är därför viktigt att man får undersöka hälsan regelbundet, minst en gång per år, under behandlingen. Då bör midjemått, vikt, längd och blodprov kontrolleras. Om man börjar gå upp i vikt bör man få denna kontroll tätare och man kan diskutera med sin läkare om att eventuellt byta till ett annat läkemedel som inte gör att man går upp i vikt. För att minska risken att gå upp i vikt är det bra om man äter rätt och för sig så mycket som möjligt.

De antipsykotiska läkemedlen har även andra effekter som kan påverka både hjärnan, hjärtat och andra organ i kroppen. Om blodcirkulationen påverkas kan man till exempel få yrsel. Medicinerna kan även i olika grad göra att man blir trött. En del kan få förstoppning, suddig syn eller muntorrhet, som i sin tur leder till ökad risk för hål i tänderna. Därför är det extra viktigt att sköta sina tänder och besöka tandvården regelbundet.

Biverkningarna går vanligen över när man slutar ta medicinen. Har man besvärliga biverkningar ska man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller ett annat läkemedel kan prövas. Eller så kanske en helt annan typ av behandling kan bli aktuell.

Äldre antipsykosläkemedel:

• Buronil
• Fluanxol
• Nozinan
• Siqualone
• Stemetil
• Truxal
• Cisordinol
• Haldol
• Trilafon 

Nyare antipsykosläkemedel:

• Abilify
• Invega
• Serdolect
• Seroquel
• Zeldox
• Clozapine Actavis
• Leponex
• Risperdal
• Zyprexa och Zyprexa Velotab

Sömnen är oftast störd när man har psykotiska symtom. För lite sömn kan försämra den psykiska hälsan och förvärra de psykotiska symtom man har. Att sömnen är störd kan ha flera orsaker. De psykotiska symtomen i sig som att höra röster, att känna sig tvingad att vara vaken eller att vara uppvarvad gör att man inte kan sova. Sömnlöshet kan också bero på att man blir rädd och ångestfylld av de upplevelser som ingår i psykosen.

Det är viktigt att man sover ordentligt, och därför är det värdefullt att få sömnmedel om man behöver det, särskilt i det akuta skedet. Ofta kombinerar man ett antipsykotiskt läkemedel med ett sömnmedel.

De läkemedel som används mest vid sömnbesvär vid psykos är så kallade bensodiazepinbesläktade sömnmedel, till exempel zopiklon och zolpidem. Dessa sömnmedel är effektiva utan att man blir trött dagen efter vid kortare behandling. Men om man använder medicinerna under längre perioder finns risk för att man blir beroende. Det är därför bra om man kan klara sig utan dessa mediciner när man mår bättre.

Även en grupp läkemedel som kallas antihistaminer kan användas vid sömnbesvär. I hjärnan finns det olika kemiska ämnen som styr sömnen, till exempel histamin. Om histaminets effekter i hjärnan motverkas blir man trött. De mediciner som motverkar histaminer kallas för antihistaminer, men bara vissa av dessa kan användas som sömnmedel.

Antihistaminer är särskilt lämpliga att använda vid sömnbesvär om man är rädd för att bli beroende av mediciner. De är inte vanebildande eller beroendeframkallande.

Om sömnsvårigheterna finns kvar under längre tid bör man ersätta sömnmedicinerna med ett antipsykotiskt läkemedel som hjälper mot sömnbesvär för att undvika risken för beroende. De antipsykosläkemedel som hjälper mot sömnsvårigheter kan ge trötthet och bör därför tas till kvällen.

Bensodiazepinbesläktade sömnmedel kan i vissa fall leda till beroende och missbruk om man använder dem under lång tid, till exempel under flera månader. Ett tecken på att man är på väg att utveckla ett beroende är att man gradvis behöver en allt större dos för att kunna sova.

Alla sömnmedel försämrar reaktionsförmågan. Det bör man tänka på vid tillfällen när skärpt uppmärksamhet krävs, till exempel när man kör bil eller använder maskiner som kan vara farliga.

Man bör inte dricka alkohol när man använder sömnmedel.

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del kan bli trötta under en längre tid efter att de använt ett sömnmedel. Det beror både på hur känslig man är för medicinen och på vilket sömnmedel man fått. Man kan även få biverkningar som till exempel yrsel, särskilt om man är äldre.

Antihistaminerna har hos många en kvardröjande effekt som kan vara bra om man inte bara har svårt att somna utan även vaknar lätt på natten eller tidigt på morgonen. En nackdel kan vara att tröttheten sitter kvar följande förmiddag. Man kan också bli torr i munnen av antihistaminerna.

Vanliga biverkningar av benzodiazepinbesläktade sömnmedel är minnesstörningar, yrsel och muntorrhet. Vid längre tids användning finns det risk för att man blir beroende. Det finns också risk för att man inte känner effekten av alkohol förrän man druckit större mängder. Risken vid regelbundet användande av sömnmedicin är att man på sikt kan hamna i en ond cirkel som kan leda till missbruk och försämrad funktionsförmåga. Därför är det viktigt att finna alternativa lösningar vid långvariga sömsvårigheter.

I vissa fall kan sömnbesvären finnas kvar trots att man använder sömnmedel. Det kan bero på psykosen, som gör att hjärnan inte kommer till vila. Det kan vara ett skäl för läkaren att se över den behandling man får.

Ibland kan sömnbesvären bero på vad man gör under dagen. Man kanske vilar för mycket, dricker mycket kaffe eller har andra vanor som gör att det är svårt att sova. Då kan man få råd om hur man ska göra för att försöka underlätta sömnen.

 Bensodiazepinbesläktade sömnmedel:

• Sonata
• Zolpidem
• Zopiclone
• Imovane
• Stilnoct
• Zopiklon Mylan 

Antihistaminer:

• Lergigan
• Propavan

Vid en psykos är det mycket vanligt att man samtidigt har ångest. Ångesten kan förstärka de psykotiska upplevelserna och förvärra besvären. Ångest kan ses som en sorts alarmsignal och kan utlösas av flera orsaker.

De psykotiska symtomen som att höra röster, känna sig förföljd eller vara uppvarvad kan i sig framkalla ångest. Men också själva upplevelsen av psykotiska symtom kan vara skrämmande och göra att man blir ångestfylld.

Ångest kan göra att man inte tänker förnuftigt och då blir det också svårare att behandla sjukdomen. Därför är det viktigt att man får ångestdämpande medicin om man behöver det, särskilt i det akuta skedet.

I de fall ångesten är direkt kopplad till psykosen får man psykosbehandling både med ett ångestdämpande och ett antipsykotiskt läkemedel istället för ökad dos av det antipsykotiska läkemedlet. Då undviker man biverkningar av för höga doser antipsykosmedel.

Mediciner ur läkemedelsgruppen bensodiazepiner lindrar ångest snabbt och någon risk för beroende finns inte vid några veckors behandling. Vid lindrigare ångest och om man behöver behandlas under en längre tid kan man få andra ångestdämpande medel som inte är bensodiazepiner och som inte är beroendeframkallande.

I hjärnan finns olika kemiska ämnen, så kallade signalsubstanser, som är inblandade bland annat i de mekanismer som framkallar ångest. Dessa substanser kan i sin tur samspela med grundsjukdomen. Därför är det avgörande att man även får behandling mot psykosen för att ångesten ska lindras.

Ångest i allmänhet behandlas med läkemedel som har en hämmande effekt på de mekanismer som styr ångestupplevelsen. Dessa mekanismer kan aktiveras av själva psykosen eller genom de upplevelser som en psykos innebär. Medicinerna som används i ångestbehandling kallas för bensodiazepiner och förstärker effekten av en signalsubstans som kallas GABA. De har en snabbt lindrande effekt och förbättrar också sömnen. Därför används de också ofta som sömnmedel.

Personer som insjuknat för första gången brukar oftast få en medicin ur denna grupp under den tid då man genomgår en psykosutredning.

Det finns flera läkemedel i gruppen bensodiazepiner. De fungerar på ungefär samma sätt och några stora skillnader vad gäller effekter och biverkningar finns inte. Det som skiljer sig är hur snabbt de börjar verka och hur länge effekten varar. Detta beror i sin tur på hur medicinen tas upp från magen och bryts ner i kroppen.

Vid lindrigare ångest och om man behöver behandlas under en längre tid kan man få lugnande mediciner som inte är bensodiazepiner och som inte är beroendeframkallande.

• Atarax och Lergigan. Läkemedlen ger tillfällig lindring av ångest och spänningstillstånd.
• Theralen. Medicinen ger samma biverkningar som antipsykosläkemedel.
• Buspiron. Läkemedlet har ingen omedelbart lugnande verkan och kan därför inte användas för att lindra tillfällig ångest. Det tar oftast två till tre veckor innan medicinen börjar verka.
• Lyrica. Vid långvariga ångestbesvär, då inget annat hjälper, kan man få Lyrica. Medicinen ger ingen omedelbar lindring utan det kan dröja någon eller ett par veckor. Om medicinen inte hjälper efter två till tre veckors behandling bör man inte fortsätta med Lyrica på grund av dess biverkningar.

Alla ångestdämpande läkemedel påverkar uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Det bör man tänka på vid tillfällen när skärpt uppmärksamhet krävs, till exempel när man kör bil eller använder maskiner som kan vara farliga.

Bensodiazepiner kan i vissa fall leda till beroende och missbruk vid flera månaders användning. Ett tecken på att man är på väg att bli beroende är att man gradvis behöver en allt större dos för att få ångestlindring.

Man bör inte dricka alkohol när man använder bensodiazepiner eller andra ångestdämpande läkemedel.

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Ångestdämpande läkemedel gör i allmänhet att man blir trött. När spänningen lindras kommer en naturlig trötthet fram, men det finns också en trötthet som beror på medicinen. Då kan uppmärksamhet och reaktionsförmåga försämras. Yrsel är vanligt för alla sorters ångestdämpande mediciner.

Bensodiazepiner kan hos äldre framkalla en ostadighet som gör att man kan falla omkull. Man kan även få besvär med minnet.

Atarax och Lergigan kan göra att man till exempel mår illa och blir torr i munnen.

Theralen är ett antipsykotiskt läkemedel och kan därför orsaka biverkningar som till exempel kramper, stelhet, skakningar och rastlöshet.

Buspiron kan ge biverkningar som till exempel huvudvärk, svettningar eller magbesvär. Vissa personer kan känna oro, få sömnproblem eller koncentrationssvårigheter. Biverkningarna brukar minska eller försvinna efter någon vecka eller om dosen sänks. Buspiron påverkar reaktionsförmågan i mindre grad än andra ångestdämpande läkemedel.

Lyrica kan ge biverkningar i form av ökad aptit och viktuppgång. Man kan också känna sig lite irriterad och uppvarvad. Synskärpan kan påverkas något men detta brukar minska med tiden.

I vissa fall hjälper inte de ångestdämpande medicinerna. Det kan bero på att de psykotiska symtomen fortfarande finns kvar. Då bör läkaren se över antipsykosbehandlingen. Exempelvis kan dosen av både det ångestdämpande och det antipsykotiska läkemedlet behöva höjas.

Om man har kvar sin ångest, eller om den förvärras, kan det också bero på att man har fått för hög dos av antipsykosläkemedlet. Det kan ge biverkningar som oro, olust och rastlöshet.

 Bensodiazepiner:

• Alprazolam
• Apozepam
• Sobril
• Temesta
• Xanor
• Diazepam Desitin
• Oxascand
• Stesolid novum

Övriga ångestdämpande medel:

• Atarax
• Buspiron
• Lergigan
• Lyrica
• Theralen