apoteksgruppen

Man kan ha många funderingar och frågor inför att ett barn ska genomgå en operation. Det kan gälla till exempel förberedelser, om man får vara med som förälder, om det finns några risker med sövningen eller komplikationer efteråt. Man har rätt att få all information man behöver av vårdpersonalen, men denna text kan vara en hjälp på vägen.

När barnet har skrivits in på avdelningen får man oftast vara i ett eget rum tillsammans. Barnet ska helst inte ha en infektion i kroppen när det ska opereras. Därför brukar temperaturen mätas och barnet får lämna blodprov och urinprov.

Tillsammans med barnet får man prata med en läkare om barnets besvär och läkaren gör en kroppsundersökning av barnet. Utifrån vad som framkommer vid undersökningen och av svaren på proverna, får barnet eventuellt göra fler undersökningar, till exempel en röntgenundersökning eller ultraljudsundersökning.

Ibland kan läkaren inte säkert avgöra om barnet ska opereras eller inte. Då är det vanligt att barnet får vara kvar på sjukhuset något dygn för observation. Man får vara kvar hos barnet hela tiden.

Fasta innebär att barnet inte får äta eller dricka. Det görs för att förhindra att barnet kräks upp det som finns i magsäcken och hamnar i luftrören eller lungorna i samband med att det blir sövt. Barnet ska helst ha varit fastande minst fyra till sex timmar före narkosen beroende på hur gammalt barnet är.

Barn får ibland lugnande mediciner inför sövning och operation, det kallas för premedicinering.

För att barnet inte ska ha ont i onödan när sjuksköterskan eller läkaren behöver sticka i ett blodkärl, läggs en lokalbedövande salva, så kallad Emla, på huden. Det behöver göras ungefär en timme före sticket.

Barnet får narkosmedlet via en venkateter som sätts i armvecket eller handen, eller genom att barnet får andas in det. En kombination av dessa två sätt är vanlig. Om det är ett litet barn som ska sövas kan sövningen ibland börja med att barnet andas in narkosmedel genom en mask. Då kan barnet få venkatetern när det somnat. Därefter kan narkosläkaren välja att helt och hållet använda narkosmedel för inandning, eller kombinera med medel som ges genom venkatetern. Barnet sover och känner ingenting under operationen.

När operationen är färdig avbryts narkosen genom att läkaren eller narkossköterskan slutar ge narkosmedel. Barnet vaknar redan efter några minuter.

Man kan vara orolig inför att barnet ska sövas. Men det är säkert även för mycket små barn att bli sövda i narkos.

En del känner sig illamående efter narkosen och har ont efter själva operationen. Då kan sjuksköterskan på uppvakningsavdelningen snabbt ge läkemedel som lindrar besvären. Barn ska inte behöva ha ont. Personalen på vårdavdelningen försöker med jämna mellanrum bedöma hur ont barnet har, med hjälp av att barnet ofta själv får visa på en speciell smärtskala.

Första dygnet eller dygnen får barnet ibland smärtstillande medicin som innehåller morfin direkt i blodet via i en venkateter. Det finns ingen risk att barnet blir beroende av läkemedlet. Även andra typer av smärtlindring kan behövas.

Efter en operation i magen får barnet ibland vänta med att äta och dricka några dagar för att tarmarna ska få vila sig. Barnet får då vätske- och näringstillförsel via dropp direkt i blodet.

Även om risken för komplikationer vid en operation i magen är liten, kan det ibland bli en blödning under eller efter operationen eller en infektion i såret eller i magen en tid efteråt. Blödningen märks inom första dygnet efter operationen genom att huden eller magen blir svullen och barnet får mycket ont. Ofta kan blödningen stoppas med tryck på huden eller mediciner, men ibland måste barnet opereras igen, även om det är ovanligt .

Om det blir en infektion brukar det märkas efter några dagar och då med feber eller smärta, operationssåret kan bli rött, svullet och det kan komma var. Barnet kan då behöva behandling med antibiotika.