apoteksgruppen

Ryggbedövning kallas ofta felaktigt för ryggmärgsbedövning men det är inte ryggmärgen som bedövas, utan nerverna som passerar ut från den. Ryggbedövning ger smärtlindring och används till exempel under förlossningar och operationer på underkroppen.

Det finns tre olika typer av ryggbedövning, spinalbedövning, epiduralbedövning och sakralbedövning som är en typ av epiduralbedövning. Skillnaden är var och hur djupt in i ryggen bedövningsmedlet sprutas.

Ibland kan man inte få ryggbedövning om man har en svår neurologisk sjukdom. Man bör inte få ryggbedövning om man har en infektion i ryggen eller om man blöder lättare eller längre än vad som är vanligt.

Timmarna före en ryggbedövning ska man oftast helst varken äta eller dricka.

Innan bedövningen får man ibland lite lugnande medel. Man får också en venkateter, ett tunt plaströr, i ett blodkärl i armvecket eller på handen. Genom den kan man få vätska, mer lugnande medel och mediciner.

Ryggbedövning ges av en narkosläkare som sprutar in bedövningsmedlet i ryggen genom en nål eller en tunn plastslang, kateter, som träs genom nålen. Oftast tar det 5-20 minuter innan bedövningen får full effekt. Narkosläkaren brukar testa bedövningen med hjälp av kyla. En dos bedövningsmedel räcker i två till fyra timmar.

När man fått ryggbedövning har man ofta svårt att röra benen. Därför får man stanna på sjukhuset tills bedövningen släppt.

Om man fått lugnande eller avslappnande medicin ska man inte köra något fordon under det närmaste dygnet.

Allvarliga biverkningar är ovanliga, men det händer att man får ont i huvudet eller svårt att kissa när ryggbedövningen släpper. Det går oftast över av sig självt.