apoteksgruppen

När pojkar föds har de vanligtvis trång förhud. Hos nyfödda pojkar sitter förhuden delvis fast vid ollonet, via sammanväxningar. Under de första åren försvinner dessa sammanväxningar oftast av sig själv, men hos vissa kan de finnas kvar längre.

Små pojkar kan ha trång förhud utan att få besvär av det. Oavsett vad förträngningen beror på brukar pojkens förhud ”blåsa upp” sig, som en liten ballong, när han kissar. Det beror på att urinen först stannar kvar i utrymmet innanför förhuden som då spänns ut, innan urinen rinner ut genom den trånga öppningen. Det kan se lite annorlunda ut än hos vuxna men är inget att oroa sig för, och är inte i sig ett skäl till att söka vård.

Om förträngningen orsakar infektioner mellan förhud och ollonet måste man få behandling.

Om förhuden inte kan dras tillbaka kan det exempelvis bero på att

• det finns sammanväxningar mellan förhuden och ollonet
• förhudens öppning är för liten, den så kallade omslagsranden är för trång
• det finns ärrbildningar i förhuden.

Den del av förhuden som ligger an mot ollonet kallas för det inre förhudsbladet och syns inte när ollonet är täckt. Först när man drar tillbaka förhuden blir det synligt. Vid födseln kan detta inre blad sitta fast mot ollonet med sammanväxningar, vilka oftast försvinner före skolåldern. Ibland kan de delvis finnas kvar upp i tonåren. Så länge som de finns kvar kan inte förhuden dras tillbaka helt.

Sammanväxningar lossnar oftast i samband med att pojken får erektion, eller om förhuden dras tillbaka upprepade gånger, till exempel under bad.

En annan orsak till att förhuden inte kan dras tillbaka är att förhudens öppning är för liten. Öppningen, där den synliga förhuden möter inre förhud, kallas också för omslagsrand. Om en sådan trång förhud dras tillbaka bildas det en sorts tratt. Den inre förhuden liksom "bullar" fram en aning. Detta är mycket vanligt hos de mindre pojkarna, upp till mellan fyra och fem års ålder, och behöver inte behandlas om det inte ger besvär.

Ytterligare en orsak till att förhuden inte kan dras tillbaka är att öppningen, omslagsranden, blivit hård och inte längre är töjbar. Den vitnar när man försöker dra tillbaka förhuden. Detta är en äkta förhudsförträngning, så kallad fimosis, som egentligen är en ärrbildning i omslagsranden.

Det kan finnas flera orsaker till att det har bildats ärr. En orsak är att man har försökt dra tillbaka förhuden på den lilla pojken och då råkat få små sprickor i omslagsranden. När dessa sprickor läker bildas ärr och förhuden blir hårdare och inte lika töjbar som normalt. Därför ska man undvika att dra tillbaka förhuden på små pojkar, för att exempelvis tvätta rent. Ett gott råd är att ”glömma” förhuden, och att inte dra tillbaka den för tvättning förrän det går mycket lätt att göra. En annan orsak till ärrbildningen kan vara att pojken har haft infektioner i området.

Ett allvarligt men ovanligt tillstånd är om förhuden nätt och jämt kan dras tillbaka, och sedan fastnar i det tillbakadragna läget. Detta kallas för parafimosis. Förhuden sitter då som ett trångt band runt penis, bakom ollonet, och försämrar blodcirkulationen. En del av förhuden svullnar upp och det gör mycket ont. Ju längre tid förhuden sitter fast desto mer svullen blir den, och ännu svårare att föra över ollonet igen. Därför ska man söka läkare så fort man märker att detta har hänt. Oftast kan läkaren dra tillbaka förhuden över ollonet igen, men ibland krävs en akut operation.

Det bästa sättet för att undvika parafimosis är att pojkar, särskilt de som har haft problem med trång förhud, får lära sig att alltid föra tillbaka förhuden rätt igen över ollonet.

Om man har en pojke i skolåldern som inte kan dra tillbaka sin förhud, eller om det ser svullet, ärrigt eller på annat sätt konstigt ut, vänder man sig i första hand till BVC eller vårdcentralen. Man kan också prata med skolläkare eller skolsköterska. En bedömning görs om det över huvud taget behövs någon behandling eller om man kan förvänta sig att det blir bra av sig själv.

En för trång förhud behandlas på olika sätt beroende på orsaken. Om det behövs får man remiss till en kirurg på ett sjukhus som får ta ställning till om förhuden måste opereras.

När sammanväxningar gradvis lossnar kan det bildas små fickor. Där kan det samlas bakterier som orsakar inflammation. Penis yttre del blir då rodnad och eventuellt kan man se grumligt var komma fram. Området är ofta ömt.

En inflammation behandlas med spolning under förhuden. Första behandlingarna görs vanligtvis av en sjuksköterska eller läkare, men kan därefter göras i hemmet. Spolningen kan göra ont de första gångerna och då kan först en bedövningsgelé sprutas in under förhuden. Därefter sprutas vanligt, ljummet vatten in under förhuden med en spruta utan spets. Då spolas det rent och samtidigt spräcks de eventuella sammanväxningarna upp. Det kan då uppstå små sår på inre förhuden och på ollonet och därför ökar ibland svullnaden först, för att sedan bli bättre.

De första gångerna pojken kissar efter en spolning kan det svida. Ett råd är att pojken kissar några gånger efteråt med penisen neddoppad i vatten, vilket kan minska svedan. Vid behov kan pojken få ett receptfritt, smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol.

En trång, men mjuk förhud behandlas inte förrän pojken själv förstår hur den dras tillbaka och själv kan försöka göra det, men senast i skolåldern. Då kan man under cirka en till två månader sätta på en salva, som gör att förhuden blir mer töjbar. Salvan är receptbelagd och innehåller kortison. Man drar tillbaka förhuden så långt det går och sätter ett tunt lager salva på den trånga ringen. Detta ska man göra en gång på morgonen och en gång på kvällen.

Salvan är endast ett hjälpmedel. Pojken ska också försöka töja förhuden varje dag utan att det gör ont och utan att det blir småsprickor. Om en pojke i skolåldern inte har besvär finns ingen anledning att pröva salvan.

Om omslagsranden är trång på grund av ärr, och det inte hjälper med salvan, kan det behövas en liten operation. Då görs en omskärelse där större delen av förhuden tas bort. Ollonet kommer därefter att alltid ligga bart och synligt. Det är samma typ av operation som utförs av rituella skäl i vissa religioner. Någon enstaka gång kan det räcka med ett eller några små snitt, men för de allra flesta behövs en omskärelse. Om operationen sker på en kirurgisk klinik sövs pojken oftast, men det förekommer även att lokalbedövning används.

Om man ska sövas får man varken äta eller dricka, inte ens vatten, på fyra till sex timmar innan operationen. Hur länge man måste vara fastande varierar och beror på omständigheter och ålder.

Oftast får man först en bedövningssalva på handen eller i ett armveck. Salvan får sitta i en timme. Därefter förs en tunn plastslang in i ett blodkärl, antingen på handen eller i armvecket där bedövningssalvan har verkat. Genom slangen sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in. När pojken sover gott och är helt bedövad skärs en del av förhuden bort och de kvarlämnade kanterna sys ihop. Stygnen behöver inte tas bort efteråt. Tråden som använts upplöses och försvinner av sig själv.

Operationen tar mellan 15 och 30 minuter. Man får räkna med att man är på sjukhuset cirka fyra till fem timmar.

Efter operation får man räkna med att penisen är svullen, ibland i flera veckor. Det är få som klagar över smärtor, men självklart kan det vara lite ömt. Det kan kännas annorlunda att kissa någon dag, och de första veckorna efter operationen kan det vara svårt att styra strålen, men det går över. På lång sikt blir huden på ollonet en aning tjockare och själva urinrörsmynningen kan även bli något trängre.