apoteksgruppen

Hepatit C är en inflammation i levern som orsakas av ett virus. Det finns olika typer av virusorsakad hepatit. Viruset sprids framför allt genom blod, och det vanligaste sättet att få smittan är att dela orena sprutor. I enstaka fall kan man smittas genom sex.

Om man har fått en blodtransfusion före 1992 kan man ha smittats och bör testa sig för hepatit C. I dag testas allt blod innan det används i sjukvården.

Efter att man blivit smittad dröjer det några månader innan infektionen bryter ut. Då kan man få symtom, men oftast märks inte infektionen. Det kan dröja flera år innan man upptäcker att man har sjukdomen. Det är viktigt att undvika att smittan sprids vidare och man får därför förhållningsregler enligt Smittskyddslagen av sin läkare.

Infektionen kan gå över utan behandling, men om viruset finns kvar i blodet efter ett år har man kronisk hepatit C. Mer än hälften av de som smittas får kronisk hepatit C. Man kan ha viruset i blodet resten av livet, ofta utan symtom.

Kronisk hepatit C utvecklas oftast långsamt men med tiden, efter 20-30 år, kan infektionen ge allvarliga skador, till exempel skrumplever.

Man kan oftast leva som vanligt om man har kronisk hepatit C, men man ska undvika alkohol och tänka på smittorisken. Behandling botar ungefär hälften av de som har sjukdomen.

Hepatit C ger oftast inga symtom alls.

Efter att ha smittats får ungefär en av tio gulfärgad hud och ögonvitor, blir trötta och illamående. Symtomen varar några veckor.

Om man får så kallad kronisk hepatit C känner en del av trötthet men de flesta märker ingenting.

Både akut och kronisk hepatit C kan ibland behandlas med läkemedel.

Om man misstänker att man har hepatit C ska man kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning för att genomgå en undersökning.

Det gäller även om man har fått en blodtransfusion mellan 1965 och 1991. Då är undersökningen kostnadsfri.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.