apoteksgruppen

Mediciner mot hudbesvär finns i olika former, till exempel kräm, salva, gel, puder, vätska, sprej eller schampo. De används mot bland annat eksem, akne, psoriasis, mjäll och torr hud. Medicinen verkar på den del av huden där den används genom att till exempel dämpa en inflammation.

För vissa hudbesvär får man ibland medicin i form av tabletter eller kapslar.

Det kan skilja sig åt hur olika läkemedel ska användas. Därför ska man alltid följa läkarens anvisningar och läsa informationen som finns på förpackningen, på förpackningens etikett och i den så kallade bipacksedeln. Bipacksedeln är det informationsblad som följer med medicinen. Om man är osäker på hur man ska göra kan man fråga på ett apotek.

Om det inte är händerna som ska behandlas, ska man alltid tvätta dem efter att ha strukit på medicin på huden. Annars finns risk för att man till exempel får in medicinen i ögonen.

Man bör förvara hudmediciner på annan plats än vanliga hudkrämer så att de inte förväxlas.

Salva är fetare än kräm och används ofta på torr och fjällande hud. Den bildar en tunn hinna som bevarar fuktigheten i huden. Kräm släpper igenom fukt och används därför oftast på hudbesvär som vätskar sig, eller på ställen där huden är fuktig. Kräm är ofta bra att använda på dagen eftersom den är mindre kladdig. Gel är för det mesta helt fettfri och passar på fet hud.

Oftast ska man bara stryka på tunt med kräm, salva eller gel.

Puder innehåller ofta talk eller stärkelse som kan ge en svalkande känsla och skydda huden, till exempel där hud ligger mot hud som i ljumskarna, mellan skinkorna och under brösten. Medicin i form av puder kan till exempel användas mot svampinfektioner.

Man ska aldrig använda puder tillsammans med kräm eller salva. Det blir som en kletig gröt.

Emulsion och lösning är exempel på så kallade kutana vätskor som används mot hudbesvär. Kutan betyder att de ska användas på huden.

Konsistensen på en emulsion är ungefär som en vanlig hudlotion. En emulsion är lämplig att använda när stora områden ska behandlas. Även sprej och lösning, som är tunnare än emulsion, fungerar bra på stora områden. Om man ska behandla hud med mycket hår passar lösning och sprej bättre än emulsion.

Medicinska schampon används till exempel mot mjäll och löss. Schampot masseras in i hårbotten och ska ofta verka en tid innan man sköljer bort det.

För att medicinen ska fungera som det är tänkt är det viktigt att använda medicinen på rätt sätt. Man får anvisningar av läkaren, som också ska skriva på receptet hur medicinen ska tas. Informationen från receptet skrivs på apoteksetiketten som sätts på förpackningen. Personalen på apoteket brukar också tala om hur man ska använda medicinen.

Det är också viktigt att man förvarar medicinen på rätt sätt. Annars finns det risk för att medicinen inte fungerar som den ska.

Det finns information på medicinens förpackning och i den så kallade bipacksedeln, det vill säga informationsbladet som följer med medicinen.

För att medicinen ska ge så bra verkan och så lite biverkningar som möjligt är det viktigt att man följer doseringsanvisningarna. Om man tar för låg dos kanske medicinen inte hjälper. Tar man i stället för hög dos kan effekten bli för kraftig och man kan få onödiga biverkningar. Det kan också vara farligt att få i sig en för stor dos.

Det är lika viktigt att följa den rekommenderade dosen för receptfria mediciner som det är för receptbelagda läkemedel. När man hämtar ut medicin på recept står det på apoteksetiketten vilken dos man ska ta. På receptfria mediciner finns doseringsanvisningar på eller i förpackningen.

Ibland kan man själv välja när man ska ta sin medicin. Det är lättare att komma ihåg att ta medicinen om man tar den i samband med något som man gör regelbundet, till exempel när man stiger upp eller går och lägger sig eller vid en måltid.

Även om man känner sig frisk ska man aldrig avbryta eller ändra sin medicinering i förtid utan att fråga sin läkare. Ibland kan en för tidigt avbruten behandling leda till att besvären snabbt kommer tillbaka.

En medicin som är utskriven på recept ska bara användas av den som fått receptet. Läkaren har valt medicinen och dosen med hänsyn till sjukdom, ålder, andra eventuella sjukdomar och mediciner. Den kan ge en annan person oväntade biverkningar och den kanske heller inte gör någon nytta. Därför ska man aldrig ge sin receptbelagda medicin till någon annan, och man ska inte heller använda någon annans receptbelagda medicin.

På förpackningen står hur länge medicinen kan användas. Efter det datumet ska den inte användas. Om man är osäker på hur länge en viss medicin går att spara kan man fråga på ett apotek.

Vissa mediciner kan bara användas en viss tid efter att förpackningen har öppnats. För att kunna kontrollera att man inte använder medicinen efter att tiden har gått ut, bör man skriva på förpackningen när den öppnades.

För att skydda miljön ska man inte spola ner gammal medicin i toaletten eller kasta den i soporna, om man inte är helt säker på att soporna bränns. Alla apotek tar emot gammal medicin och ser till att den tas omhand på rätt sätt.

En del läkemedel kan påverka fostret om man är gravid, eller överföras till barnet via modersmjölken. Man bör därför inte använda mediciner när man är gravid, planerar att bli gravid eller ammar utan att först fråga sin läkare, på mödravårdscentralen eller på ett apotek.

Barn är känsligare än vuxna för vissa läkemedel, och vissa mediciner är helt olämpliga för barn. Därför bör man fråga på barnavårdscentralen (BVC) eller på ett apotek om man är osäker. Om barnet är under sex månader är det alltid bra att rådgöra med BVC eller vårdcentralen innan man ger barnet receptfri medicin.