apoteksgruppen

När man har ett stort behov av att hinna med mycket och ta hänsyn till olika krav, kan kroppen reagera med stress. Det är i grunden en naturlig reaktion som ger extra kraft och energi att klara av svårare situationer. Stressen gör att man kan anpassa sig. Till exempel kan man koncentrera sig på de uppgifter man vill utföra och klara sig med mindre sömn och mat en period. Människor och djur har alltid reagerat med stress för att få extra krafter. Det har varit en livsviktig funktion i farliga situationer.

Om man däremot ofta reagerar med stark stress när det egentligen inte behövs, kan stress vara skadligt. För att kroppen och hjärnan ska fungera måste det finnas en balans mellan de krav som man själv eller någon annan ställer, och de resurser man har. Om man under en längre tid lever med höga krav som man inte har möjlighet att möta, kan stressen påverka hälsa, familj och arbete. Till sist har man inte reserver om man utsätts för ytterligare påfrestningar, som att till exempel någon närstående blir sjuk.

Om man far illa av stress kan man till exempel få svårt att sova, svårt att koncentrera sig, dåligt minne, ångest eller ont i kroppen. Man kan känna sig trött och nedstämd eller få svårt att koppla av. Om man inte kan varva ner och komma i balans igen på egen hand, ska man söka hjälp så att inte besvären förvärras.

Även om de flesta som blir sjuka av stress blir friska igen, kan det ta lång tid för en del. Det är inte ovanligt att det tar flera år. Därför är det viktigt att ta tidiga stressignaler på allvar. Det är lättare att få tillbaka sin hälsa ju tidigare man söker hjälp.

Livet och man själv förändras hela tiden och för att kunna hantera det behöver man ha tillräckligt med motståndskraft och resurser. Man kan öka sin motståndskraft genom att till exempel motionera, sova tillräckligt, äta nyttigt och regelbundet, och genom att försöka stärka sin självkänsla.

För att kunna klara av stress behöver man ha tid för återhämtning. Man måste ha möjlighet att vila och sova tillräckligt, och man behöver tid för sig själv och sina egna intressen. Om man hela tiden bara är i sina ”måsten” får man väldigt lite tid för sig själv och hinner inte känna efter hur man egentligen mår.

Att känna sig trygg och ha möjlighet att påverka sin livssituation gör det också lättare att klara av stressiga perioder.

Man kan försöka mäta sin stress och fundera över varför man är stressad. Genom att göra testet som finns i första avsnittet på den här sidan kan man skaffa sig en första insikt om hur mycket man är påverkad av stress.

Oftast är det inte kraven i sig som gör att man blir överansträngd. Det viktiga är att det finns en balans mellan krav och resurser. Man måste ha tillräckligt med resurser för att hantera alla påfrestningar, och man måste ha tillräckligt med stimulans i förhållande till sin kapacitet och förmåga. Därför kan stress sägas vara en reaktion på en obalans mellan krav och resurser.

Om man inte har tillräckligt mycket resurser, samtidigt som kraften, tiden, stödet och förmågan att hantera olika krav inte räcker till, kan man bli stressad och må dåligt efter ett tag. Men detsamma gäller om kraven inte är tillräckligt höga i förhållande till resurserna. Därför kan man bli stressad om man inte har tillräckligt mycket meningsfyllda uppgifter eller utmaningar i sitt liv, till exempel under en längre tids arbetslöshet.

Beroende på hur hjärnan tolkar en upplevelse kan personer uppfatta en situation olika. Till exempel kan en person tolka en händelse som ofarlig eller betydelselös, medan en annan kan tolka den som hotfull eller överväldigande.

Hur man tolkar en situation beror bland annat på vad man har varit med om tidigare i livet, hur man fungerar som person och vilka resurser man har för att hantera situationen. Det är alltså inte konstigt att människor reagerar olika i pressade situationer, eller att man själv reagerar på olika sätt vid olika tidpunkter i livet.

Om man känner sig stressad är det bra att försöka förstå varför. Då är det lättare att se vilka krav eller belastningar som måste hanteras. Kanske är det för mycket att göra på arbetet, kanske är det problem i familjen eller så ställer man för höga krav på sig själv.

Många upplever en stark press i sitt arbete. Det kan till exempel bero på att effektiviseringar och nedskärningar har lett till att färre personer gör mer arbete. Tempot i arbetslivet har också ökat i takt med att ny teknologi har utvecklats. Tidigare var man inte alltid tillgänglig på samma sätt som nu utan fick andningshål då och då, till exempel i väntan på bussen. Idag kan man nästan alltid nås på mobilen.

Ett annat skäl till att man känner sig pressad kan vara att arbetsinsatser och resultat utvärderas alltmer. Många känner sig tvingade att hela tiden prestera på topp för att inte förlora sina jobb. Inom vissa yrkesområden är det också vanligt med korta och otrygga anställningar som gör det svårt att känna trygghet och kunna försörja sig året om.

Känner man sig stressad privat kan det till exempel bero på att det ökade tempot i arbetslivet gör att det blir mindre tid och ork kvar till privatlivet. Om man inte hinner umgås med sin familj och sina vänner, sköta ekonomin och de löpande sysslorna, kan det efter ett tag kännas som att man inte har kontroll över sitt liv.

Förr eller senare måste alla också hantera svåra händelser i livet som till exempel dödsfall i familjen, sjukdomar eller separationer. Det går åt mycket tid och kraft för att ta sig igenom sådana svårigheter.

Människor ställer olika höga krav på sig själva och vissa sätter ribban väldigt högt. Det kan bero på att man har uppfostrats på ett visst sätt eller tidigare i livet tvingats prestera på en hög nivå för att klara sig. Om de höga kraven dessutom beror på dålig självkänsla och man försöker öka självkänslan genom att prestera bra, är man extra utsatt för stress.

Många människor som har höga krav på sig själva blir ofta väldigt engagerade i olika verksamheter och har mycket svårt att säga nej till uppgifter och nya utmaningar. De försöker ofta uträtta mer och mer på allt kortare tid. De kan se små misslyckanden som tragedier och tar sig sällan tid för återhämtning. I stället arbetar de hårdare och hårdare ju högre krav de ställs inför.

Som tur är kan de flesta oftast hantera plötsliga och påfrestande situationer. Det kan till exempel vara att det är för mycket att göra på jobbet eller att det blir översvämning i källaren samtidigt som barnen får vattkoppor. Det kan också handla om allvarligare situationer, som att man blir arbetslös eller bostadslös, eller att det dyker upp problem i äktenskapet.

Efter ett tag kommer man oftast i balans igen genom att tänka ut bra lösningar och hitta nya sätt att förhålla sig till problemen.

Om man inte har tillräckliga resurser för att hantera de krav som man ställs inför, kan det leda till långvariga stressreaktioner. Omvänt gäller också att personer med stora resurser har ett större skydd mot stress. För att kunna hantera sin tillvaro på ett bra sätt underlättar det om man kan påverka sin situation och har bra stöd från sin omgivning. Det är också bra om man känner att det man gör är värdefullt och betyder något.

Om man ställs inför höga krav och samtidigt har liten förmåga att påverka och kontrollera sin arbets- eller livssituation, är det inte konstigt att man känner sig överväldigad och otillräcklig.

Kan man däremot fatta egna beslut och påverka sin situation, har man lättare att klara av olika påfrestningar. För att kunna möta höjda krav behöver man vara med om en motsvarande ökad mängd makt, kontroll och kompetens. Det handlar om en känsla av delaktighet och att ha möjlighet att kunna påverka sitt liv.

Har man inget stöd från sin omgivning utan alltid måste klara allt själv, kan bekymmer och svårigheter till sist göra att man mår mycket dåligt. Alla människor behöver ibland hjälp, stöd och råd från andra för att klara sig.

Om man däremot tillhör en trygg grupp, till exempel en familj eller vänskapskrets, har man oftast lättare att klara påfrestningar. Det gäller både i arbetslivet och privat. Att ha en stödjande familj, goda vänner och känslan att vara älskad ger en oerhörd kraft i livet.

Om det känns som att det man gör inte verkar ha någon mening och att man bara fungerar som ett kugghjul i en maskin minskar glädjen. Om man inte har tid eller möjlighet att göra ett bra jobb och om ingen uppskattar det man gör, förlorar man till sist sitt engagemang och allt kan kännas meningslöst.

Därför är det viktigt att känna att det man gör är betydelsefullt och att det på något vis syns eller belönas. Det handlar också om att ha en större känsla av mening; att världen är någorlunda begriplig och förutsägbar, och att man vet vart man är på väg.

Även om kroppen klarar kortvariga sömnstörningar kan man få allvarliga hälsoproblem om man sover dåligt under en längre tid. För lite egen tid och för lite tid för vila gör att man i längden blir mer känslig för stress. Det kan också ohälsosamma vanor göra.

Omvänt gäller att gott om egen tid och gott om tid för vila gör att man lättare står emot skadliga effekter av stress. Bland det viktigaste är att man sover tillräckligt. De flesta vuxna behöver sova ungefär sju timmar per natt under veckodagarna och något längre under helgerna.

Om man ska kunna hantera stora utmaningar eller krav behöver man också ha en bra fysisk hälsa. Det är till exempel stärkande att äta varierad och nyttig mat på regelbundna tider, att motionera, och att vara måttlig när det gäller alkohol och nikotin.

Man mår bäst när kroppens alla funktioner är i balans. Men eftersom omvärlden och man själv hela tiden förändras behöver man vara anpassningsbar för att kunna behålla jämvikten. En stressreaktion är ett sätt för kroppen och hjärnan att försöka återställa en obalans mellan krav och resurser.

Om man utsätts för större och större påfrestningar i förhållande till sina resurser behövs allt kraftigare reaktioner för att hantera belastningen. För att bemöta kraven skickar hjärnan signaler till kroppen som kopplar in det så kallade autonoma nervsystemet. Det är den del av kroppens nervsystem som styr funktioner och reaktioner i kroppen som man inte kan påverka med viljan, till exempel andningen, hjärtslagen, blodtrycket och matsmältningen.

Det autonoma nervsystemet är uppdelat i olika delar, bland annat finns det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska delen av nervsystemet kan ses som en gaspedal som aktiveras när man behöver energi. Det ökar aktiviteten i kroppen, till exempel ökar pulsen, hjärtat pumpar kraftigare, blodtrycket stiger, blodflödet till musklerna ökar och luftrören vidgas. Det gör att man får extra kraft och till exempel kan springa fortare eller orka mer.

Den parasympatiska delen kan ses som en bromspedal som minskar aktiviteten i kroppen och dämpar effekterna av det sympatiska nervsystemet. Till exempel gör det att pulsen går ner och hjärtat slår lite långsammare. Det är viktigt för att man ska kunna varva ner, somna och återhämta sig. Det parasympatiska nervsystemet har till uppgift att spara energi, bygga upp kroppens reserver, reparera skador och förnya vävnader.

Båda de här systemen behövs för att balansen mellan aktivitet och vila ska fungera. Det sympatiska nervsystemet är viktigt för att man skall kunna sätta in resurser när det behövs. Det parasympatiska behövs dels för att man efter ett tag ska kunna bromsa det sympatiska och återgå till normalt läge, dels för att man ska kunna återhämta sig och bygga upp nya resurser.

Det finns olika sätt att reagera på stress, och reaktionsmönstren påverkar kroppen på olika sätt. Det sympatiska nervsystemet ligger bakom den reaktion som brukar kallas för kamp-flykt, och det parasympatiska ligger bakom en reaktion som brukar kallas för spela död.

Ett reaktionsmönster på stress som kallas för kamp-flykt, innebär att hjärnan och kroppen ställer in sig på att antingen kämpa emot ett hot eller fly från det. För att göra kroppen redo för att kämpa eller fly skickar hjärnan signaler till det sympatiska systemet som då drar igång en reaktion med full kraft.

När det sympatiska nervsystemet kopplas in påverkas hela kroppen. Bland annat utsöndras olika ämnen, till exempel socker, och olika stresshormoner, till exempel adrenalin. De har till uppgift att tillföra energi och varva upp kroppen. Annat som händer är att musklerna i ansiktet, nacken och bröstkorgen blir maximalt spända, och att blodets levringsförmåga ökar för att man inte ska blöda så mycket om man skadas.

När kroppen är maximalt uppvarvad så hushåller den inte med energi, som den gör annars. Då kan funktioner som matsmältning eller fortplantning gå på sparlåga eftersom man inte har någon nytta av dem i en kamp på liv och död.

När man är i en kamp-flyktreaktion kan man känna sig rädd, irriterad, arg eller fientlig. Man blir ofta rastlös, är hyperaktiv och kan känna stort behov av något som man är van att stilla sina känslor med, till exempel nikotin eller alkohol.

Det andra reaktionsmönstret på stress, spela död, innebär att hjärnan gör bedömningen att man vare sig kan besegra eller fly hotet. Då försöker kroppen i stället skydda sig genom att spela död.

När det parasympatiska nervsystemet sätter in sitt bromssystem, ökar utsöndringen av anabola, uppbyggande, hormoner som till exempel insulin, könshormoner, tillväxthormoner, oxytocin och hormoner som fungerar i immunsystemet. Dessa hormoner har som uppgift att ta till vara på kroppens resurser, att stimulera återuppbyggnad och återväxt.

Ofta gör en spela-dödreaktion att man känner sig svimfärdig, trött, yr, svag i musklerna eller att man får symtom från magen. Man kan också få ett stort behov av tröst.

Kamp-flyktreaktionen är kroppens stora gaspådrag och är bara tänkt att vara i några minuter eller möjligen timmar. Det är inget fel med denna kraftmobilisering om man lyckas röja undan faran och så småningom återgå till ett balanserat läge. Men man kan få allvarliga problem med sin hälsa om man under lång tid fastnar i ett tillstånd av kamp eller flykt. Att befinna sig i en spela-dödreaktion en längre tid kan också göra att man får problem med sin hälsa.

Det som är till nytta för stunden kan alltså bli skadligt om man inte har en balans mellan de olika nervsystemen. Till exempel stiger blodtrycket och man får hjärtklappning för att man ska få extra kraft i en akut situation, men om det pågår under en längre tid kan det orsaka sjukdomar i hjärta och kärl. De spända musklerna som tillfälligt ska ge extra styrka, kan leda till att man får ont i exempelvis nacken, axlarna eller ryggen. De olika hormoner som utsöndras i blodet kan med tiden göra att man får minnes- och koncentrationssvårigheter eller blir nedstämd eller deprimerad.

När man går på högvarv tillverkas inte heller ämnen som är viktiga för uppbyggnaden av kroppen. Flera av kroppens grundläggande och nödvändiga funktioner kan också störas om man alltid är uppvarvad. Till exempel kan kroppen få problem med att hålla rätt kroppstemperatur och kontrollera blodtryck, muskelspänning och insulinnivå.

Spela dödreaktionen, som sätter igång kroppens bromssystem, kan också leda till att hälsan påverkas om stressituationen pågår under lång tid. Reaktionen kan leda till att kroppen byggs upp överdrivet mycket utan att man gör av med några större resurser. Eftersom man också kan få ett stort behov av tröst är det lätt att man äter mer sötsaker och fet mat. På sikt kan del leda till att man får problem med bukfetma och störningar i insulinsystemet och blodtrycket. Det är ett sjukdomstillstånd som kallas för metabolt syndrom, och som är ett förstadium till typ 2-diabetes.

Behovet av tröst kan också leda till att man dricker mer alkohol, använder lugnande mediciner eller sömnmedel. Man kan vilja isolera sig och det är vanligt att man känner sig trött, ledsen, nedstämd, och deprimerad.

En första signal på att man är för stressad kan vara att man sover dåligt och känner sig trött eller ledsen. Men eftersom stress påverkar så många delar av kroppen, och alla människor reagerar olika, kan det visa sig på flera sätt. Till exempel kan man

• få sömnproblem
• känna stor trötthet som inte går att vila bort
• känna sig rastlös, ha svårt att koppla av och varva ner
• känna sig irriterad, olustig, orolig, rädd, ledsen eller få ångest
• få sämre minne och få svårt att koncentrera sig
• få hjärtklappning, högt blodtryck eller känna att det är svårt att andas ordentligt
• få problem med magen, till exempel magkatarr eller förstoppning
• få huvudvärk eller känna sig stel och få ont i kroppen
• få utslag eller eksem
• bli överkänslig för ljud, ljus och lukter.

Ofta kan man snabbt komma i balans igen om man försöker backa ur en stressituation innan det har gått för långt. Då brukar kroppen kunna återhämta sig ganska fort. Ibland räcker det med några dagars eller veckors vila, miljöombyte eller att livssituationen förändras för att man ska återhämta sig.

Om man däremot inte förstår eller lyssnar till varningssignalerna kan man bli sjuk. Har man en livssituation som inte gör det möjligt att förändra vare sig situationen eller sina reaktioner, kan stressreaktionen fortsätta under lång tid. Att ständigt vara utsatt för stress kan så småningom leda till att stressen orsakar ett stressammanbrott. Det kan i sin tur leda till att man får flera allvarliga sjukdomar.

Om man inte tar sig tid för återhämtning, kan man få andra sjukdomar. Till exempel kan hjärtinfarkt, magsår och fibromyalgi orsakas, utlösas eller förvärras av stress.

Några av de vanligaste stressdiagnoserna är utbrändhet och utmattningsdepression, det som i vardagligt tal brukar kallas för att ”gå in i väggen”. Men eftersom det finns många olika typer av stressrelaterade sjukdomar som, även om de har vissa skillnader, har många likheter används numera begreppet utmattningssyndrom som ett samlingsnamn.

Lite förenklat kan utmattning sägas vara det sista stadiet av stress. Man har under lång tid inte brytt sig om signalerna om att kroppen och själen far illa, och man kan behöva lång rehabilitering för att kunna fungera som vanligt igen.

Om man får diagnosen utmattningssyndrom har man varit utsatt för en eller flera stressfaktorer under minst ett halvår. Stressen har gjort att man har fått flera symtom som har pågått under minst två veckor. Vanliga symtom kan vara till exempel svår trötthet som inte går att vila bort, sömnstörningar, problem med att komma ihåg saker eller koncentrationssvårigheter. Det är vanligt med både kroppsliga besvär, som hjärtklappning, yrsel och eksem, och psykiska besvär, som att vara nedstämd, lättirriterad eller ha ångest. Ofta kan man ha svårt att påbörja och genomföra saker som man vanligen tycker om att göra, och man kan ha sämre uthållighet än i vanliga fall. Många av de kroppsliga problemen beror på att kroppen inte klarar av att hålla balansen när det gäller olika viktiga funktioner i kroppen, till exempel blodtryck, temperatur och surhetsgraden i magen.

Om man känner tecken på stress bör man ta dem på allvar och snabbt försöka återställa balansen i livet. I det läget gäller det framför allt att se till att sömnen börjar fungera, att man får tid att vila sig och fundera på hur man kan ändra på sin livssituation för att få bukt med det som har orsakat stressen.

Om man ofta upplever stress och om man får stressreaktioner som till exempel sömnproblem, ångest, eller hjärtklappning, bör man söka vård. Får man hjälp tidigt kan man ofta snabbt må bättre och slippa svåra sjukdomar.

Först kan man vända sig till sin vårdcentral eller företagshälsovård för att få hjälp. Behövs mer specialiserad hjälp kan man få det på öppna psykiatriska mottagningar eller speciella stresskliniker. Man kan också få hjälp av legitimerade psykoterapeuter och sjukgymnaster.

Om man vet orsaken till sitt stressammanbrott är det självklart bra om man kan påverka den direkt, men ofta behövs flera olika typer av förändringar och behandlingar för att man ska bli återställd. Resan mot återhämtning kan delas in i tre faser:

• omhändertagande
• återskapande av resurser
• rehabilitering.

Efter ett stressammanbrott är det viktigt att man till att börja med blir ordentligt omhändertagen och får mycket stöd och förståelse för hur man mår. Många kan behöva hjälp dygnet runt och komma bort från hem, arbete och alla krav som finns. Till och med mycket små krav, som att betala en räkning eller tömma diskmaskinen, kan kännas överväldigande.

För att en läkare ska kunna ge rätt hjälp får man ofta besvara frågor om hur ens livssituation ser ut och hur länge man har mått dåligt. Många vill inte bli sjukskrivna utan vill tillbaka till arbetet så fort som möjligt, men ibland är det nödvändigt med en sjukskrivning en kortare eller längre tid. Man kan också behöva få behandling för de symtom som följer med stressammanbrottet. Till exempel kan man behöva medicin mot sömnsvårigheter, ångest eller depression.

I nästa fas av ett stressammanbrott måste man på flera olika sätt försöka få kroppen och själen i balans igen. Det enklaste sättet är genom försiktig fysisk träning av olika slag, till exempel sjukgymnastik, kroppskännedom, andningsträning eller avslappningsövningar. Även en del österländska behandlingsmetoder som akupunktur, qigong, yoga eller meditation kan vara till hjälp. Värme, massage och olika kroppsbehandlingar kan också lindra och hjälpa.

Många kan bli hjälpta av att gå i psykoterapi. Till exempel har kognitiv beteendeterapi, KBT, visat sig vara till nytta mot bland annat ångest, oro och sömnstörningar. I terapin, som kan vara både i grupp och enskilt, kan man få hjälp att förstå sambandet mellan hur man levt och varför man har blivit sjuk. Man kan också få insikt i varför man har svårt att backa ur eller förändra en påfrestande situation, och få lära sig hur stress kan hanteras på ett bättre sätt.

Man behöver få praktisk hjälp av till exempel en socioterapeut, kurator eller personalchef för att man ska få hjälp att skapa en bra arbets- eller livssituation. En lyckad rehabilitering innebär inte bara att man själv förändrar sitt sätt att reagera, utan också att den livs- och arbetssituation som man ska tillbaka till förändras.

Det är viktigt att få tillbaka sin kreativitet och lust. Ett första steg kan till exempel vara att börja skriva eller måla utan att ha några krav på att prestera något. När det blir dags att börja arbetsträna är det viktigt att utgå från den förmåga man har och att arbetsmängden och arbetstakten ökar i den takt man klarar av.

Det är arbetsgivaren och Försäkringskassan som ansvarar för att man får den rehabilitering man behöver. Försäkringskassan ska också samordna och följa upp rehabiliteringen. Om man inte har någon anställning har Arbetsmarknadsverket, AMS, hela ansvaret och står för alla kostnader.

En arbetsgivare som är medveten om att stress är en obalans mellan krav och resurser kan anpassa kraven på prestation utifrån de resurser som medarbetarna har tillgång till. Att formulera klara mål för organisationen, ge de anställda inflytande över arbetsprocesserna, stöd och belöningar kan stärka motståndskraften hos personalen.

Arbetstiderna ska inte förhindra möjligheter till återhämtning. Till exempel kan det vara svårare att leva ett liv i balans om man har en vecko- och säsongrytm med stora skillnader i arbetsbelastning.

Det är viktigt att få uppskattning på sitt arbete, så att det känns som att det man gör är betydelsefullt.

Genom regelbundna hälsokontroller där frågor om stress och återhämtning tas upp, kan personer med risk för stressjukdomar få hjälp tidigare. Att ge extra stöd till personer som befinner sig i riskzonen kan vara ett effektivt sätt att minska sjukskrivningar.

Det bästa är om arbetsgivaren har kunskaper om stress och dessutom en etablerad policy kring hur sjukskrivna ska rehabiliteras och komma tillbaka till arbetslivet.

Om man har någon i sin omgivning som har blivit sjuk av stress är det viktigt att man förstår att det kan vara ett allvarligt tillstånd. Orkar man själv kan man försöka avlasta genom att passa barn, handla eller göra andra ärenden. Eftersom den som är sjuk kan behöva mycket stöd under lång tid, är det förstås viktigt att hålla en bra balans så att man inte glömmer bort att ta hand om sig själv.

Det kan vara svårt att sätta sig in i hur någon som har fått ett stressammanbrott mår om man själv aldrig har råkat ut för det. Därför måste man försöka vara lyhörd och låta den som är sjuk själv bestämma takten, samtidigt som man uppmuntrar och stöttar. Genom att lära sig mer om stress och konsekvenserna av stress, kan man lättare förstå vad som händer och vad den som är sjuk går igenom.

De flesta som får en stresskollaps blir så småningom friska, även om det kan ta lång tid och man kan må mycket dåligt och känna stor hopplöshet under tiden. Det brukar ta mellan sex månader och två år att bli frisk och det kan kräva en hel del professionell hjälp. De allra flesta som får hjälp vid en specialistmottagning blir efter behandling och rehabilitering bra igen och kan komma tillbaka till arbetslivet.

Stress är naturligt och ingår i livet, därför måste man lära sig att hantera den så gott det går. Man bör vara vaksam på att inte ta på sig för mycket och att alltid sätta sin hälsa främst. Om man hamnar i krävande situationer som inte går att påverka, kan det vara klokt att försöka rensa undan annat. Står man inför en stor förändring, till exempel en flytt, skilsmässa eller ett nytt arbete, är det bra att inte boka in så mycket annat i almanackan utan sätta av extra mycket tid för sig själv och för oförutsedda konsekvenser eller reaktioner.

Bästa sättet att undvika att bli sjuk igen är att lära sig att känna igen sina egna stressignaler och bromsa i tid. Första gången man blir sjuk är det lätt att bli överrumplad, eftersom man inte tror att det kan hända en själv. När man väl har gått igenom ett stressammanbrott och kommit ut på andra sidan har man ofta lärt sig en hel del, även om det var ett högt pris att betala. Med hjälp av sina nya kunskaper om sig själv och om stress kan man försöka leva på ett mer harmoniskt sätt och bli bättre på att ta hand om sig själv.

Sunt liv.nu är ett arbetsmiljöprogram för kommuner och landsting/regioner. Syftet med programmet är att förbättra arbetsmiljön och hälsan och på så sätt bekämpa sjukskrivningarna. På webbplatsen kan man läsa mer om hur stress inom arbetslivet kan bekämpas.

På Riksföreningen PsykoterapiCentrums webbplats man man läsa om psykodynamiskt orienterad psykoterapi.

På Beteendeterapeutiska föreningens webbplats finns information om kognitiv beteendeterapi.

• Konsten att hantera stress och möta förändringar

Bosse Angelöw
Natur&Kultur, 2005

 
• Stress

Rolf Ekman, Bengt Arnetz
Liber AB, 2005

 
• Stressad hjärna/stressad kropp

Görel Wentz, Ulf Lundberg
Wahlström&Wikstrand, 2004

 
• Stress och den nya ohälsan

Peter Wähborg
Natur&Kultur, 2002

 
• Ur balans

Aleksander Perski
Bonnier Fakta 2006