apoteksgruppen

F-Hb är ett prov som tas för att undersöka om det finns blod i avföringen. Man kan få lämna provet om man har fått besvär med tarmen, som till exempel förstoppning eller diarréer som inte går över av sig själv. Man kan också behöva lämna prov för F-Hb om man har gått ner i vikt utan att veta orsaken, eller om man har blodbrist.

Man får göra provet hemma och lämnar sedan in det på sin vårdmottagning för analys. Tarmbesvär är vanliga och därför är F-hb ett prov som tas ofta.

F står för feces som är latin för avföring. Hb är en förkortning för hemoglobin och är ett järnhaltigt protein som ger blodet dess röda färg. Det behövs för att blodet ska kunna transportera syre.

Det är normalt att det läcker lite blod från de ytliga blodkärlen i tarmens slemhinna, ungefär 1-2 milliliter per dygn. Det kan jämföras med att en tesked innehåller 5 milliliter. Om man har en sjukdom i tarmen kan den blöda mer och små mängder blod kan följa med i avföringen och ge utslag i testet för F-Hb.

Hur mycket avföring man har varierar från dag till dag och mellan olika människor, beroende på till exempel vad man äter och på tarmens sätt att arbeta. Mängden blod vid sjukdom kan därför variera. Det är inte ovanligt att blod bara förekommer ibland, och därför brukar man få ta flera prover i rad med någon eller några dagars mellanrum.

Det finns två typer av tester. Det vanligaste är ett immunkemiskt test som inte känner av hemoglobin från kött som man har ätit, eller påverkas av andra ämnen i mat. Den andra typen av test är peroxidastestet, som är en äldre typ av test som fortfarande används.

Båda testerna är mindre känsliga för blödningar som kommer från början av mag-tarm-kanalen, det vill säga matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. Det beror på att blodkropparna och hemoglobinet bryts ner under passagen i tarmen. Därför är det inte alltid en blödning från magsäcken upptäcks i ett test.

Eftersom en blödning i tarmen kan komma och gå, så kan innehållet av blod vara tillfälligt. Därför brukar man få lämna prov vid minst tre olika tillfällen, från tre olika tarmtömningar.

Om man undersöks med det immunkemiska testet så spelar det ingen roll vad man äter innan man tar testet.

När man tar ett peroxidastest ska man under minst tre dagar före provtagningen, och under provtagningsperioden, äta fiberrik kost och undvika mat som kan påverka testet. Det är mat som innehåller blod, framför allt rått eller halvrått kött, lever eller blodrätter. Man bör också undvika att äta färsk tomat, banan, rädisa, pepparrot, rova och sojabönor. Peroxidatestet kan även påverkas av stora mängder c-vitamin och järnmedicin.

För att provet ska bli rätt måste man följa de anvisningar som man har fått av sjukvårdspersonalen. När man ska ta avföringsprovet kan man lägga lite toalettpapper i toalettstolen, så att avföringen stannar och inte glider ner i vattnet. Själva provet tas genom att man sticker in provpinnen på flera ställen i avföringen. Man följer sedan anvisningarna för hur man ska förpacka och förvara provet. När alla prover är tagna tar man med dem, eller skickar in dem, till laboratoriet för analys.

Kvinnor bör inte ta provet under menstruation, eftersom mensblod kan komma med i toaletten och på avföringen. Om man har hemorrojder som blöder kan det ge utslag på testet. Man bör därför vänta med provtagningen tills hemorrojderna har varit blödningsfria i några dagar.

Om man har blod i urinen och urinen blandas med avföringen kan provresultatet påverkas. Därför bör man vänta med provtagningen, eller göra provet så att ingen urin blandas med avföringen.

Läkemedel som ökar risken för blödningar kan leda till att man har en större mängd blod i mag-tarm-kanalen. Det gäller framför allt de läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra, till exempel Trombyl, Magnecyl och Treo. Även andra läkemedel som tillhör gruppen cox-hämmare kan leda till ökade blödningar. Exempel på sådana läkemedel är Diklofenak, Ipren, Ibumetin, Alindrin och Naprosyn. Man bör alltid tala med den läkare som har ordinerat provet om man ska göra uppehåll med något läkemedel i samband med provtagningen.

Man brukar få svaret av sin läkare inom en vecka efter att man har lämnat in provet.

Ett positivt svar innebär att blod har hittats i provet. Man brukar då göra ytterligare undersökningar för att ta reda på om det finns någon sjuklig förändring i tarmen som förklaring till blodet. Ett negativt svar betyder att det inte har hittats något blod i provet. Ett negativt prov betyder oftast att tarmens slemhinna är frisk. Men testet kan inte alltid helt utesluta sjukdom, och om misstanken på sjukdom är stark så brukar man göra ytterligare undersökningar för säkerhets skull.

Att få besvär med tarmen är vanligt. Det är också vanligt att oroa sig för att besvären ska vara tecken på någon allvarlig sjukdom. F-Hb kan ge vägledning till vad besvären beror på, och ger en möjlighet att hitta eventuella sjukdomar i tid så att man kan få rätt behandling. Ofta görs också andra undersökningar av tarmen, till exempel olika skopier. Vid rektoskopi undersöks ändtarmen med en kort, rak kikare. Vid koloskopi undersöks tjocktarmen, och vid gastroskopi magsäck och tolvfingertarm, med en böjlig, fiberoptisk kikare. En annan vanlig skopi är sigmoideoskopi, då undersöks den sista tredjedelen av tjocktarmen. Ibland kan man också bli röntgad.