apoteksgruppen

Stamcellstransplantationer görs för att behandla vissa former av cancer, till exempel leukemi och lymfkörtelcancer. Behandlingen kan också bota andra ovanliga sjukdomar.

Vid en stamcellstransplantation får man nya, friska stamceller överförda till kroppen. Det kan vara egna stamceller eller celler från en annan person som transplanteras. Stamceller är omogna celler som finns i benmärgen.

En stamcellstransplantation är krävande. För att kunna genomgå behandlingen måste kroppen vara tillräckligt stark och klara den påfrestning som en transplantation innebär.

Före en behandling undersöks hela kroppen för att läkaren ska kunna avgöra om man kan genomgå en stamcellstransplantation.

Man får en tunn plastslang, en så kallad central venkateter, inopererad för att kunna få vätska och mediciner och lämna blodprover under behandlingen.

Om man ska transplanteras med egna stamceller ska cellerna plockas ut ur blodet. Först får man ett läkemedel som gör att nya stamceller bildas i benmärgen. Efter några dagars behandling med läkemedlet är det dags att ta ut stamcellerna. Det tar ungefär tre till fyra timmar, och gör oftast inte ont.

Innan stamcellerna kan transplanteras behandlas man med cytostatika eller strålning för att ta bort de sjuka cellerna ur kroppen.

Efter en eller flera dagars förbehandling överförs de nya stamcellerna, genom att sprutas direkt in i blodet. Det tar totalt ungefär en halv timme. 

Direkt efter behandlingen kan man vara uppe och röra sig som vanligt. Det är vanligt att man känner sig trött efter behandlingen.

Efter en transplantation kan man vara infektionskänslig. Därför är det vanligt att man efter behandlingen får vara isolerad två till tre veckor på sitt rum på sjukhuset. De flesta kommer hem inom den första veckan efter att isoleringen upphört.

Totalt brukar man vara på sjukhus tre till fem veckor. Man brukar må som vanligt ungefär sex månader efter behandlingen.